I höghastighetsupplevelsernas tidevarv

Våra barn idag konsumerar upplevelser från tidig morgon till sen kväll i sin vardag. Till helgen ökar vi takten lite ytterligare med bio, upplevelsekalas (vart tog alla fiskdammar vägen?), lekland, köpcentrum och gärna en stor middag på kvällen. Sen kommer loven med höghastighets- upplevelseinstitutionerna ofta inkluderat en längre resa och på ett stort blinkande all inclusive hotell. Trevligt och roligt förstås och inget illa sagt om dessa platser, som både vi och barnen hemma uppskattar. Men var är dynamiken i de upplevelser vi erbjuder våra barn?

Hur lär sig det lilla barnet att känna inifrån vad som är vackert, gör mig glad eller skänker mig lugn.  Var är tiden för eftertanke och reflektion? Var lär lär sig barnet att se det vackra i det enkla, att begrunda och fundera. Min erfarenhet är att barn som ”utsätts för” att komma i kontakt med konst brukar tycka att det är både roligt och spännande. Det väcker i alla fall känslor, alla barn tycker något. Jag har mött en rad både förskole- och skolbarn som förlustat sig i konstens värld. Lyssnat på de ofta mycket spännande historierna bakom både verk såväl som konstnärer och sedan suttit hemma och målat för glatta livet för att gestalta sina upplevelser. Att konsumera konst är att träna på att känna och ge uttryck.

Personligen tror jag att man måste ”utsättas för konst” för att lära sig att uppskatta och använda den för sin sinnesro. Ju tidigare desto bättre. I förlängningen handlar det om att våga ge uttryck för och utveckla sin egen smak och att skapa situationer för sig själv där man mår bra och hämtar kraft. Jag anser att vi som vuxna har ett ansvar att utbilda våra barn inte bara i neonblinkande pulshöjande nöjesfält utan även med att känna ro i att titta på och uppleva konst. Vi har ett samhälleligt ansvar att ta del av vår kulturhistoria och känna till våra ABC konstnärer (Anders Zorn, Bruno Liljefors och Carl Larsson) såväl som våra stora samtida konstnärer. Det ena behöver inte utesluta det andra. Jag kommer att fortsätta uppleva ”de stora institutionerna” med mina barn, men som alltid behövs det balans. Ett besök på någon av stadens museum, galleri eller auktionshus brukar vara en en enormt spännande och uppskattad resa för ett barn. Berätta om konstverken och förklara hur konstnären arbetat. Berätta om tavlor som säljs på auktion efter att ha varit i ett privathem i tvåhundra år, kanske enda möjligheten att på ytterligare tvåhundra år få se just detta verk. Kan du inte själv, be någon som arbetar där berätta!

Ju snabbare världen snurrar desto mer nödvändigt blir tid för reflektion och eftertanke. Men även att utveckla sitt personliga varumärke för att höras i bruset och sticka ut bland alla andra med samma utbildning och arbetslivserfarenhet. I konstsammanhang talar vi om ”eklektisk stil” vilket egentligen betyder att ”blanda många olika stilar”. Är inte det vad som egentligen krävs för att bli en dynamisk och harmonisk människa? Är inte de riktigt intressanta människorna vi träffar de som har flera sidor, infallsvinklar och förmågan att diskutera brett inom ämnespaletten? Fortsätt vara, resa och uppleva höghastighetsinstitutionerna med era barn men tillåt er att se situationer från nya vinklar. Konst och tid för reflektion finns överallt, även på de blinkande nöjesfälten om man bara vill och tar sig tid att se den. Stanna upp, känn efter och komplettera upplevelsen eller resan med ett av stadens gallerier eller konstmuseum.